onsdag 2 november 2011

om att klaga..



Frej kramar filten och mamma kramar kaffekoppen...


~


Jag hade verkligen glömt hur förbannat jobbigt det är med spädisar som vill stiga upp i ottan!


Trots att det inte var mer än typ 2 år sedan vi var där sist! Men då var det en annan femma!

Vi hade ju bara Love och han kunde skrika ut ljuva livet kl 04.30 hur högt han ville!


"Sov när barnet sover"


"Javisst gör jag det!" sjöng piggelinmamman.


(Inte lika lätt som en plätt med nr 2.)


Nu... ja då ligger ju denna Love och sover och det är ju Frejs tur att utropa hur härligt livet kan vara... i ottans tid.Och föräldrarna står brevid med stela leenden, tänker Du är så söt när du sover, i hopp om att storebror inte ska vakna för tidigt.

Får då sjunger vi en annan visa... en riktig klagosång. Och den är inte alltid så rolig som ni säkert vet...


~

Katterna blir också helt snurriga av denna dygnrytm. Primo tror att det är morgon direkt vi stiger upp, oavsett tid och sjunger ut;

"jag vill gååå uuuut!

Nuuuu!"

Mina tankar om honom på småtimmarna är onda ibland...


~

Men det kunde ju vara värre... så klart! Allt kan ju alltid vara värre för allt är ju så förbannat relativt! Men man måste få klaga...

För jag har ju bara mitt manus att gå efter och i det står det att nu...

Nu får du klaga och vara lite trött och vresig. För om allt ska vara så positivt och relativt hela tiden, då blir allt livet jäkligt grått och tråkigt och lagomt.

Nej, det ska vara lite up's and down's, ja, lite upp och ner som en berg-och-dal-bana som man säger på svenska... Det måste vara lite skit för att det ska kännas jäkligt bra emellanåt!


(Detta får mig att tänka på det här...


Underbara Mia Skäringer)




Så nu ska jag häva i mig en dubbel espresso... i ett svep


... en klunk!


Det ni!




Kram på er!


1 kommentar:

dagdrömmar i vitt sa...

Hihi ursäkta mig men du gav mig ett skratt så är på morgonkvisten;)
Du har så RÄTT så, och klaga på du, då känns det bättre sen, hihi.
Ja, första barnet är ju lätt som en plätt,,, men sen,,, jag har också två år mellan mina tjejer. Jag gick rakt in i damman då och kom ut för några år sedan hihi. Men nu är vi inne igen. De är ju ute på krogen och fester. Och allt är ju öppet till tidig morgon. Så nu har vi rubbad sömn igen,hihi.
Jag kan erkänna att jag ibland också tänker onda tankar,,,vad skönt det sak bli när de flyttat hemifrån ;)
Men sedan saknar man dem säkert.
Så vi får passa på att njuta när beg och dalbanan är högst uppe på toppen, hihi
Ha det så gott
Kramkram<3 nettan