söndag 5 december 2010

Stilla natt?

Nej, inga stilla nätter här...
Fortsätter att tjata om min frustruation över att Love vaknar och gråter på nätterna. Frustrationen över att inte veta varför... Men det är väl så här det är med småbarn. Gnälliga perioder och det enda man kan göra är att observera och tolka så gott man kan. Nog om det...
~
Idag blir det pluggdag för min del... har en inlämingsuppgift som ska vara inne imorgon...
och i samband med den vill jag tipsa de som har möjlighet om att besöka Grön Ko...
Mycket trevlig ställe i Värmlandsbro;
gårdsbutik och saluhall med lokalproducerade och ekologiska produkter.
Deras köttlådor är mycket populära och vill man kan man beställa värmländsk julskinka eller kalkon hos dem.
Senare blir det pepparkaksbak ;)
Härlig Söndag!
KRAM

7 kommentarer:

AC sa...

Ja det e verkligen jobbigt. Men man får trösa sig med att det går över... Nån gång... =)

Lizas Lantliv sa...

Jobbigt när dom små inte sover bra...
Mysigt med pepparkaksbak!!

Ha det bra!

Mvh Liza

Betty sa...

Tänk vad fort man glömmer. När jag läser om era nätter så påminns jag om våra. Nu är det precis tvärtom fick väcka dotter 10.30 i morse. Undrar hur det blir när det hon blir tonåring ?
Härlig bild !

Kram Betty !

Hem & Drömmar sa...

Det är en jobbig perjod ni är inne i förstår jag men det går över aven om det inte känns så.
Vi får väl hoppas du får en stilla natt snart.
Fina blder du visar.
Ha en fortsatt fin adventskväll, kram Ing-Britt

W - ung 3 barnsmamma & fotograf sa...

Men har du testat gett välling till honom när han vaknar? han kanske blir mättare och tryggare då.

ush vad jobbigt! varför vill han inte ha overallen?? busunge!

haha jäpp, hjälpte mamma på förskolan i flera år , förstår inte orken, och alla bråkiga ungar som bråkar samtidigt migrän gånger 1000 hehe.
kramar

Hannis sa...

Tjata på du=))
Brukar ju bli lite lättare om man får säga vad man känner.

Hoppas att det gick bra med uppgiften!

Kram Hannis

Drömblomma sa...

Under nästan nio månader dansade jag med vår son varje natt till en skiva med Mauro Scocco då han vaknade och bara grät. Enda sättet att lugna honom. Jag minns frustrationen när man inte förstod vad som var fel. Nu är sonen snart 15 år och jag har glömt hur jobbigt det var och hur trött jag var precis heeela tiden. Åren går fort och vips så är de stora. Klen tröst för dig nu, men.../Kram Lena